”Jag ville inte vara där när min mamma blev slagen”

I Sverige lever fler än 200 000 barn i våldsamma hem. För ett barn kan det innebära ett stort trauma att bli vittne till våld i hemmet. Vid Ersta Sköndal Bräcke högskola pågår forskning om hur stödet till barn som upplever våld inom familjen kan förbättras.

Jag ville inte vara där när min mamma blev slagen. Jag var instängd och om jag skulle gå ut kanske jag skulle bli slagen själv. Jag berättade inte för någon vad som har hänt.

Pojken som pratar är tio år. Hans berättelse är en av de som ingår i Unicefs rapport ”Vem skyddar mig från våld?”. En dag kom pojkens mamma till skolan och hämtade honom, men istället för att gå hem tog de en taxi till ett skyddat boende. Det var först när han träffade en familjebehandlare på socialtjänsten som han berättade vad som hade hänt. Och hur det kändes när mamma blev slagen och han fick se på.

Unicef har varit en av de organisationer som starkast drivit kravet om att det skulle bli ett brott att utsätta barn för att bevittna våld. År 2018 tillsatte regeringen en utredning om frågan. Förutom den tioåriga pojkens och flera andra barns berättelser innehåller slutbetänkandet fakta som beskriver barns verklighet. Som att över 200 000 barn i Sverige någon gång har upplevt våld mellan närstående vuxna, och att 3 000 barn årligen vistas på skyddat boende. Drygt 54 procent av de barn som upplevt våld mellan föräldrar är också själva utsatta för våld.

Den 1 juli i år införde riksdagen ett barnfridsbrott, vilket innebär att det blir straffbart att låta barn bevittna brott. Än så länge är det för tidigt att säga vad den nya lagen innebär konkret för barnen.

– Men att den kommer att få betydelse kan vi utgå ifrån, säger Maria Eriksson, professor i socialt arbete vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.

Enligt Maria Eriksson kan ett barn som har bevittnat våld i hemmet få lika stort trauma som ett barn som själv blivit utsatt. Det kan handla om emotionella problem, ängslighet, depression och dålig självkänsla.

– Å andra sidan vet vi att en hel del barn klarar sig förhållandevis bra. Det är komplicerat hur barn reagerar men generellt gäller att ju tidigare i livet barnet upplever våld, ju grövre våldet är och ju oftare det händer desto allvarligare blir konsekvenserna.

– Om omsorgen fungerar från en förälder så hjälper det, så det är viktigt att inte undergräva relationen till mamman som det oftast handlar om. Det spelar också roll vilken hjälp man kan få. A och O är att se till att våldet upphör.

Socialtjänsten har en central roll i att ge insatser till barn som upplever våld. Det handlar både om att upptäcka utsatta barn, utreda deras situation, skydda dem och att förhindra att de utsätts igen. Exakt vilka metoder och insatser som används varierar dock mellan kommunerna. Ett exempel finns i Trollhättan, där socialtjänsten bland annat arbetar enligt BIM, Barnahusets insatsmodell.

Metoden syftar till att barn som upplever våld i hemmet snabbt ska erbjudas stöd. Efter att en anmälan om våld mot barn inkommit, och socialtjänsten gjort sin risk- och skyddsbedömning, kallas vårdnadshavarna till ett möte med socialtjänsten. Om vårdnadshavarna samtycker till insatsen åker socialtjänstens behandlare samma dag hem till familjen, en behandlare för föräldrarna och en för barnet.

Maria Blomgren Rydell är teamledare för BIM i Trollhättan.

– Det är en snabb insats som vi gör samma dag som föräldrarna får reda på att det finns en anmälan. Barnet är ofta oroligt och skrämt efter att ha upplevt våld.

I en till två veckor kommer behandlarna till familjen varje dag eller varannan. I samtal med barnet är det viktigt att hålla kvar våldet som orsak till det som händer, så att fokuset inte flyttas till att barnet kanske har egna problem hemma och i skolan.

– Det är viktigt att benämna våldet och prata om det, för våld föder svåra känslor, och genom att benämna det som våld bekräftar man den svåra känslan som barnet bär på, säger Filippa Ristorp, socialsekreterare och samordnare för Barnahus i Trollhättan.

BIM har införts i 17 kommuner i Västsverige. I Trollhättan har socialtjänsten gjort ett 50-tal insatser, i Vänersborg lika många. Enligt Maria Blomgren Rydell är modellen framgångsrik.

När alla ska göra sina egna bedömningar blir det långa väntetider och det kan ta månader innan en insats är beslutad.
Maria Eriksson

– Det vi har märkt är att de här familjerna inte kommer tillbaka i samma utsträckning till socialtjänsten och behöver stöd.

BIM har utvärderats av forskare vid Högskolan Väst. Flera av dem som forskarna har intervjuat har noterat att metodens fokus på barnets upplevelse av våldet kan ge en ökad insikt hos föräldrarna. En av de intervjuade säger:

”Jag tänker på flera pappor som, utifrån barnets perspektiv, varit våldsutövare, och som faktiskt har börjat gråta i första samtalet”.

I januari 2020 inledde Maria Eriksson och hennes kollegor Sivin, ett sexårigt forskningsprogram om barn och våld inom familjen. Maria Eriksson har länge forskat om våld i nära relationer.

– Jag hade redan en bra bild av hur komplicerat vår socialtjänst fungerar när det finns både barn och vuxna inblandade, eftersom arbetet är uppdelat i åtgärder för barn respektive vuxna. Men nu har jag fått en ännu djupare förståelse för hur otroligt komplicerat det här arbetet är. Och om jag som forskare tycker det, hur ska då föräldrar och barn kunna navigera i det?

Ett barn som har bevittnat våld kan påverkas av beslut hos ett tiotal instanser. Det finns ett mottagningsteam för vuxna, ett annat för barn, ett relationsvåldsteam, en utredningsenhet för barn, en annan för vuxna. När barnet och mamman ska lämna det skyddade boendet kommer boendeenheten in. Behövs psykiatrisk vård sker den hos regionen.

– När alla ska göra sina egna bedömningar blir det långa väntetider och det kan ta månader innan en insats är beslutad, säger Maria Eriksson.

Forskarna ska nu se över vad som kan göras för att förbättra stödet.

– En grundläggande idé med det som vi ska göra är att man behöver se över både det stöd som finns, och se till att det kommer barnet till del, så att det inte blir den här typen av glapp och att man motarbetar varandra.

Forskarna samarbetar med flera kommuner i Stockholmsområdet. Stockholms stad är en av de kommuner som har infört det som kallas Islandsmodellen, ett arbetssätt som ska skapa ett bättre samarbete mellan olika myndigheter i akuta situationer, för att fånga upp barn som har bevittnat eller utsatts för våld i hemmet.

Det är viktigt att benämna våldet och prata om det, för våld föder svåra känslor.
Filippa Ristorp

– Där kommer vi in med en metodutveckling för att kunna förbättra kvaliteten i det arbete de gör. Det har gjorts mycket samarbeten, men allt dokumenteras inte och görs forskningsbart.

Forskningsprogrammet Sivin består av 14 delprojekt. Några av dem ska avslutas i slutet av 2022, medan andra pågår till programmets avslut 2025.

– Tanken är att vi utifrån de här delprojekten ska se hur vi kan utveckla organisationen och hitta nya metoder, säger Maria Eriksson.

Text: Johan Frisk